Uggla

En dag är dagis stängt och jag är ledig med A. och Dong-Mei. A. ser så mycket fram emot att Dong-Mei ska sova middag, så att hon och jag kan pyssla tillsammans.

Redan efter frukost undrar A. om Dong-Mei inte ska sova nu? Efter lunch är det i alla fall dags och A. väljer att göra ugglor av toarullar. Av någon anledning ska det alltid göras pyssel av toarullar.

Vi gör två ugglor var. När den första står på tork sträcker sig A. efter glittret bakom ugglan och råkar välta den. Hon reser den igen och säger, dödsallvarligt:

-Tur, den slog inte ihjäl sig.

Som att det fanns symptom på att den verkligen hade klarat sig, som om alla visste hur målade toarullar ser ut när de är på väg att stryka med.

Jag undrar vad som händer inne i den lilla ungens huvud.

Och i sommar ska jag få vara med dem mer. Jag brukar inte längta så mycket till semester, jag gillar vardag, men i vår har det blivit för mycket jobb och rådd och för lite - ugglor, kanske.

Jag vill spela in en film om den här sommaren, jag vill hinna läsa med dem, pyssla med dem, bada med dem och inte tjata så himla mycket på dem.