Häromdagen träffade vi en släkting som försökte påstå att Dong-Mei hette Elsa. Hon skulle ju heta det, var tanken, även om vi hade väldigt svårt att hitta ett svenskt namn. Men vi hade inte behövt bekymra oss. Dong-Mei har alltid varit mycket bestämd på vad hon heter.
Nu heter hon, som sina syskon, det svenska namnet först och det kinesiska sedan, men efter lite tvekan strök jag under tilltalsnamnet Dong-Mei i pappren till Skatteverket. Syskonen har svenska namn som tilltalsnamn.
Men de var så små när de kom. De hade inga synpunkter, inga de kunde förmedla i alla fall.
När släktingen försökte med Elsa reagerade Dong-Mei helskönt. Hon skrattade, som om släktingen tokade sig, som man gör med små barn och pekar på näsan och säger mun. Det är kul, då kan man säga, nej, så tokigt, näsa!
Dong-Mei pekade på sig och sade skrattande:
-Nej, Dong-Mei!
Så tilltalsnamnet i pappren är rätt.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar