Rotlös

Det vore bra om jag var en sån som längtade hem. Det gör jag aldrig, inte om min familj är med mig. Det är förmodligen också förklaringen till att jag inte klarar av att köpa hus eller större lägenhet, för den vi bor i är för trång. Men jag blir inte glad av att köpa hus. Och inte av att planera ett nytt kök. Jag får fullständig panik av tanken på att behöva fatta såna beslut: vilken frysbox är bäst? Ska vi ha hallmöbel? Vanlig spis eller induktionshäll?

Jag blir inte glad av induktionshäll.

Lite konstigt är det, för jag är intresserad av konst och design, men att behöva börja från början, mitt i hela det ganska fullspäckade liv jag ändå lever, det är helt övermäktigt. Jag känner att jag skulle bli gråtfärdig av att ens tänka på att välja handtag till lådor eller vänsterhängd eller högerhängd kylskåpsdörr. 

Jag blir glad av att resa. Mitt bästa tänkbara liv hade varit att ständigt röra sig.

Jag behöver inte åka till fancy platser, även om jag gillar många fancy platser. Men jag blir glad av att komma till Orsa, eller till Lerum, eller till Jönköping.

Stackars mina barn som aldrig kommer att få några riktiga rötter.

Och min bullbakartalang, som faktiskt ändå gör mig någolunda morsig, den kommer alltmer sällan till uttryck, för det finns inte plats för bullar i vår pytterfrys. Och vi har ingen frysbox, för det får inte plats för vi har inget hus, ja, ni fattar.

Kanske dags att växa upp ändå.