Äggdonation och bonus

Jag är på en tillställning och träffar en ganska avlägsen bekant, som har en dotter, som också är en mycket avlägsen bekant till mig. Dottern är också jämnårig med mig. När jag frågar hur det står till berättar mamman om dottern: hon har äntligen, äntligen, efter många års misslyckanden blivit gravid och fått ett barn med hjälp av äggdonation. Det var ju roligt att höra.

Jag vet inte om mamman vet att jag har adopterade barn, men hon visste att jag har tre, och rimligtvis känner hon väl till hur de kom hit. Hon kan ha glömt. Hon är lite vimsig. Men ändå. Hör här:

-Och vet du, den lilla är precis likVera! På pricken.
-Jaha, säger jag.
-En kompis till Vera som är läkare sa att man vet inte så mycket om vad som händer under graviditeten, vad som överförs och så.
-Nehej.
-Och då kom det ut en liten tös som var på pricken lik Vera!
-Jaha. (Jag har börjat fatta: bebis liknar mamman, okej, vad bra, eller skit samma, faktiskt.)
-Och vi blev så glada, det hade tagit så lång tid!
-Jamen vid det laget hade ni väl varit glada om bebisen var grönrandig, föreslår jag, som nu slutligen tröttnat på upplägget. Mamman ger sig inte:
-Ja, jo, men det var ju en bonus att hon var så lik Vera!

Nu ska jag berätta om bonus: D., A. och Dong-Mei är inte alls lika mig, Det är skitkonstigt, faktiskt, för de är verkligen mina barn, men ändå är jag lila-grön i ansiktet i mars, men de är brun-rosa. De liknar inte mig ett smack. Bonus.