Om mig

Mitt foto
Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.

onsdag 31 januari 2018

Adoption är att bli bortvald

Adoptionsdebatten pågår för fullt, med all rätt.

Men varifrån kommer berättelsen, som också många psykologer skriver under på, att adopterade barn är "bortvalda"? Det ingår som ett obligatoriskt inslag i berättelsen om adoptioner. De här barnen är bortvalda och sedan utvalda av sina nya föräldrar, men det är en sorg för dem att de blev bortvalda. Och nu har det visat sig att de kanske aldrig blev bortvalda av sina mödrar i ursprungslandet, de blev bortrövade.

Men så här är det: väldigt, väldigt få blev bortvalda, även av dem som inte blev bortrövade, eller avlurade av sina föräldrar. Ingen väljer bort sitt barn. Ingen tänker, som "bortvald" implicerar, att "jaha, nu fick jag ett barn, det var lite mycket för mig i det här läget, det väljer jag bort. Bra att det fanns ett sånt smidigt val för mig idag".

De personer som lämnar ifrån sig sina barn till adoption har så få resurser, och det är också därför de är lätta att utnyttja, så att tala om val i deras liv är inte rimligt. De ser ingen annan väg än att inte själva ta hand om barnet. För att ha råd med mat till andra barn, för att inte som de ser det förstöra livet för sina föräldrar, för att få behålla jobbet, för att inte bli utstött ur sammhället, så måste de lämna sina barn. De valde inte. Omständigheterna valde. Det fanns inget val för dem.

Det betyder att barn som adopterats aldrig är bortvalda. De är offer för förfärliga omständigheter. Kanske, i värsta fall, för människorov, men annars för lika förfärliga saker: intolerans, ensamhet, utsatthet, svek, fattigdom, missbruk, sjukdom. Sedan fick barnen en ny familj. De blev oftast inte alls valda heller, det är en annan lögn. En familj fick dem, som man får barn, man får det man får.

Bortvald-utvald-berättelsen vill jag att vi skrotar för alltid, även psykologer som talar om adopterade barns förluster. Förlusten för adopterade är en förlust av ett ursprung. Förlusten av en genetisk linje, möjligheten att se hur man kommer att se ut som äldre eller möjligheten att fråga om hur sjukdom och begåvning sett ut tidigare i släkten. Möjligheten att fråga varför man kom till, hur det var när man låg i magen, hur det var när man föddes. Men inga adopterade barn behöver utgå från att de inte var älskade från start. Det var de helt, helt säkert.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar