Julgransplundring

Tjugondag Knut och julgransplundring. Barnen får klä av några torra enar som de pyntade före jul och hade i krukor.

Dong-Mei kommer inbärande på sin kruka.

-Mamma, min kruka heter Blixten. Hej då, Blixten!

Hur många jular är med och skapar en barndom? När jag står och känner mig trött över att adventspåsen och julpåsen är ihopblandade och jag vräker ner kulorna som inte är av glas i en påse - är det någons barndom då? Borde jag göra något med de här jularna så att de blir blir minnesvärda och kan vara med och konstituera en barndoms minnen? Och inte vräka ner dem i påsar.

Barnen har egna julgranskulor. De får en varje år. Eller det är tanken. Vissa år får de en. I år gick Dong-Meis första kula sönder. Det stod E. 2015 under den. Vi hade varit hemma i en månad och trodde att hon kanske skulle heta Elsa ändå. Ett minne från något som redan är en annan tid.

Nästa år ska jag köpa kulor åt dem igen. Och det ska stå Dong-Mei 2018 under. Och när hon flyttar hemifrån om femton år ska hon ta med kulorna. Och sätta dem i sin egen gran.

Det blir kanske bra.