Vanmakt

En gång per år, i lyckliga fall två, packar vår familj ihop sig för att åka skidor. Det går inte i Göteborg. Om man har en ofantlig tur är det snö som ligger kvar ett par dagar och när alla stjärnor står rätt infaller detta en helg då man t.ex. inte arbetar eller alla barn är genomfebriga. Då kan man åka ett varv på nån spårad golfbana i en timme i konkurrens med arga vasaloppsgubbar, som ska utnyttja den lilla rimfrosten för att vara redo för Smögan eller vad det heter.

Därför packar vi ihop oss ett par gånger om året och åker till Norge.

Jag tror att jag måste ta paus från det i ett par år. Aldrig känner jag mi så insufficient. Jag stirrar i vanmakt på det som ska packas. Vantar, och reservvantar. Dvs minst 20 stycken vantar. Som har tappat bort sin partner. Detsamma vad gäller sockar.

Och så har vi skidor. 20 stycken skidor, som ett gigantiskt plockepinn. Jag står i hallen, hallen är full, man kommer inte fram och så inser jag att vi också ska få med lite fika att ha på resan, termos vore trevligt att ta med ut i skidspåret, vi måste kanske ha med något för barnen att göra i bilen.

Varje gång tänker jag: det här går inte, den här gången kommer vi inte iväg, vi får bara backa in i lägenheten igen och knöla tillbaka skidor och pjäxor och små väskor med valla i vindsförrådet.

Men sen, varje gång, varje gång med ungefär fyra till sex timmars försening, kommer vi ju iväg. Och vi kommer fram. Sedan vidtar kampen med treåringen om att ta på sig underställ, overall och vantar, varje gång man ska ut en kort runda. 

Men ändå. Till slut leker de i snön och bygger grottor så att man får användning för alla vantarna, reservvantarna torkar på ett element. De blir glada när vi tar paus i backen eller i spåret. De är stolta för att de har lärt sig åka i liften eller för att de vågar stå på utför i längdspåret. De lär sig göra lappkast och strålar.

Det är den bästa sortens semester som finns, och alla som klagar över att de har råd att göra en sån semester, må vara med lite budgetboende och inte liftkort alla dagar, de skulle ha stryk.