Gänget är ute och äter på restaurang tillsammans med en annan familj. Den andra familjen består av en mamma som ser ut som typ jag, en pappa som ser ut som han är född i Asien, för han är det, och deras dotter som ser ut som en blandning, som hon ju är.
-Det finns fem vanliga människor och tre andra här, konstaterar D, och de andra håller med. Så är det absolut, tycker de. Fem ser ut som man ska, tre är minoritet.
Jag älskar det perspektivet. Och jag tycker ju också egentligen att barn ska ha svart hår, hur ser man annars att de är barn, liksom? Men jag fattar att det nog handlar om en vana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar