Vi läser Emil i Lönneberga som godnsattsaga för Dong-Mei. Hon har precis tagit steget från att gilla böcker med färglada bilder till berättelser utan så mycket bilder.
Emil förstår hon mycket väl. I ett kapitel sitter Emils mamma på Emils sängkant på kvällen och uttrycker sin oro för hans många hyss. Hon säger att till hösten ska han börja skolan och då kan det inte fortsätta så här. Det här gillar inte Emil att höra. Han sjunger på en låt.
Dong-Mei skrattar och säger att det här känner hon igen. Hon vill inte heller höra på förmaningar som hon får tio gånger fler av än de andra barnen nånsin fått. På förekommen anledning, ska tilläggas.
-Fast jag brukar inte sjunga "dudelidej", utan säga "blablabla".
Sen föreslår hon:
-Kan du byta ut Emil mot Dong-Mei när du läser?
Se där, det är fint att kunna identifiera sig med världslitteraturen. Böcker är viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar