Lärare tror av någon anledning ofta att om de får ett syskon till tidigare barn i familjen som kommer det barnet att vara likadant. Eller de kanske inte tror det, men ibland låter det så.
D. var världens redigaste elev. Eller är. Alltid väl förberedd, läser på allt, även det han tycker är tråkigt, packar gympapåsen själv på kvällen. Ni fattar.
Med A är det annorlunda. Hon lär sig jättebra det hon vill. Det andra - nej, det stör. Men nu har hon kommit på att om hon skriver upp gångertabellerna och tittar på dem så minns hon dem. Inte så förvånande. Hon gillar ju bilder.
Sen har vi då Dong-Mei, älskade unge. Igår sa hennes kinesiskalärare att det vore bra om hon hon inte hade playdejts inplanerade just de dagar då hon har kinesiska. För då kan hon inte fokusera. Jag blev väldigt glad av detta budskap. Det verkar innebära att hon ändå fokuserar lite annars. Och det här var första gången Dong-Mei skulle följa med nån hem efter skolan. Det är ju pandemi och hon har just börjat Förskoleklass. Inte så himla lätt att fokusera då.
Om nån undrar varför livet med Dong-Mei är så extremt kul, om än lite tröttande, så kan jag berätta att imrose, i bilen på väg till skolan, gick en dam framför oss mot rött ljus. Hur nu Dong-Mei såg det, jag nöjde mig med att konstatera att vi hade rött och då kan ju folk få gå över hur de vill.
-Men lilla damen! Inte ska du väl gå mot rött!
Hon kanske inte kan fokusera. Men hon är bäst ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar