Det är samma sak varje höst och varje vår. Inga barn litar på föräldrarna som säger att det är dags att gå och lägga sig eller gå upp. Men det är ju ljust! Eller mörkt!
Härom morgonen sov Dong-Mei ungefär som vanligt länge. Hon vaknade vid halv sju, men då hade ju solen redan stigit upp i öster, som vårt sovrumsfönster vetter mot.
-Jag har sovit så himla länge att solen gått upp!
Japp. Så himla länge. Men det är vackert med solen över hustaken. Lite lättare att vakna, lite enklare att tänka att man har vintern bakom sig och inte framför sig. Och jag gillar ändå vinter, men inte alla potentiellt tillhörande sjukor. Men nu blir ingen sjuk, för alla stannar hemma med minsta symptom. Inte bara dåligt, faktiskt.
Lite lättare att vakna nu, när solen står lika högt på morgonen som den gjorde i mitten av september, men med den lilla skillnaden att nu kommer en sommar. Svårt att känna när vi cyklar mot skolan i blåst och minusgrader, men den kommer. Jag har köpt nya jeans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar