Adoptionsokritik

Den som har tröttnat på att höra allt negativt som finns att säga om adoption (och nu underkänner jag inte adopterades erfarenheter av utanförskap - bara det märkliga intresse som visas våra barn tyder ju på att det är väldigt speciellt att se annorlunda ut, och att detta alltid måste förklaras, så kanske fattar jag delvis hur det känns, det är ju mina barn, det känns i mitt vita skinn också - nej, inte lika mycket som i deras, men det känns) kan vända sig till Amerika.

I USA finns naturligtvis också adoptionskritik men också en högerkristen rörelse som älskar adoptioner. Vi är adopterade av Gud, det är ett godkänt sätt att bilda familj. Jesus var adopterad. Och Stålmannen. Jag kan inte identifiera mig ett enda dugg med denna rörelse och blir mer än lite orolig över att många menar att man är skyldig att adoptera om man har råd och möjlighet. Adoption som god gärning är en dålig idé. Adoption är bra om man känner att man vill ha ett barn. Alltså om man känner på samma sätt som om man planerar ett biologiskt barn. Det är också bra att man känner att man kan ta sig an en del problem, eftersom många barn har medicinska svårigheter, är ganska gamla när de kommer hit. Och alla har en olycklig start på ena eller andra sättet, det är liksom förutsättningen för att adoption ska komma i fråga.

När vi har varit i USA med våra barn har det ofta hänt att folk har kommit fram till oss. De flesta har inte varit adopterade själva. De har tackat oss, sagt att vi är så duktiga, att Gud rikligen kommer att belöna oss för detta (har han redan gjort svarade jag den gången). Vi är fantastiska människor. Det är enormt obehagligt.

Men en dag i en matbutik i Minneapolis kom det fram en man i trettioårsåldern. Och sade, utan att tacka oss, han ville bara berätta, att det faktum att han hade blivit adopterad hade räddat hans liv. Han blev glad av att se vår familj.

Det var ett trevligt bemötande. Inte aggressiv kritik  från höger (ditt barn är fel för att det är ovitt), inte aggressiv kritik från vänster (ditt barn kommer på grund av dig och människohandel att må dåligt för det är ovitt), inte galen kärlek (ni är fantastiska som tar er an ett barn som är ovitt).

Bara: det ni har gjort nu var det bästa som hände mig. Tack, mannen vid tårtdisken på Lunds i Minneapolis.