Jag hörde om bussolyckan innan det var klart att vissa barn inte hade klarat sig. Jag fattade ju att en sån olycka knappast skulle kunna vara möjlig utan dödsoffer, men tänkte att ändå kanske.
Men sedan kom informationen om att det var tre barn som inte klarat sig.
Jag förstår att jag hade varit den sorts förälder som mycket kraftigt hade uppmuntrat mitt barn att åka. Komma ut lite på egen hand, vintersport, pröva vingarna lite lagom. Det hade jag absolut sagt att de skulle åka med på.
På kvällen innan de skulle iväg hade jag också varit en stressad och därför snäsig förälder. Men kan du inte hålla ordning på nånting, hur tänker du dig att det ska funka?! Så hade jag fräst.
Och det hade kunnat bli det sista jag sade. Till en älskad unge.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar