Klockan

-Jag ska bara gå och kolla vad klockan är, säger A.

-Okej, vad är den? frågar jag.

-Den är sju.

Sen tänkte jag inte mer på det, såvitt jag vet kan inte A. klockan. Men: den var sju, ungefär.

-Men A., kan du klockan?

-Nä. Men jag har lärt mig den.

-Hur då?

-Jag har tittat på sjuan på min egen klocka och lärt mig var den sitter.

-Ja, men då kan du ju klockan?

-Ja, jag har ju lärt mig den.

Jaha. Det var ganska otippat. Man ska inte utgå från saker när det gäller barn.