Pärla

A. har länge kämpat med en pärlplatta. Hon hade en mall och var så omsorgsfull och noggrann. Svårt var det också. Jag har hjälpt henne lite, och det är väldigt många väldigt lika nyanser av färger som inte har något namn. Rosabeige, ljust gulbrun, gulvit utan glitter.

När hon bara hade några få rader kvar att lägga ville hon visa det för mig och balanserade ut pärlplattan. Då kom Dong-Mei in i rummet. I D:s och A:s rum, som hon inte får gå in i utan att var inbjuden. Men hon sprang  in och krockade med A. Pärlorna flög över hela golvet och en stolt A. förvandlades till en förkrossad A.

Hon grät så att hon ylade och inte kunde berätta vad som hade hänt. Fast det såg man ju ändå.

Så: igår kväll lade jag en pärlplatta. Det tog väldigt lång tid. Men nu är den klar och jag har strukit den på båda sidor. Nu kan A. vara stolt igen.