Vi har utvecklingssamtal med alla barn den här veckan. Vi har tre helt olika barn. En flyger under radarn, så att lärarna inte vet vad han kan. En pratar för mycket och måste "öva på att prata mindre". Gud välsigne Dong-Meis lärare, som har gjort en tabell där man kan få grönt för "kan redan" och gult för "måste öva mer". Rött fanns inte. Dong-Mei måste öva mer på att inte prata rakt ut och att inte prata hela tiden med sina kompisar och kolla vad de gör, utan foka lite på sitt eget arbete. Who would have guessed. Men snälla Fröken säger inte att hon är som en sån där wrecking ball, utan bara att det är lite gult vid "öva på att inte prata".
Hon är bra på att leka och samarbeta, hon är snäll och inkluderar andra barn och hon är oerhört intresserad av resultaten av experiment. Detta vet vi redan. Hon älskar att leka med precis alla barn, och experiment är en paradgren. Vi har alltid stopp i avloppen för att hon har gjort studier av olika materials förmåga att lösas upp i vatten och tvål. När man tröttnar på att greja med en gaffel avloppet för att få upp papper och pärlor och allt vad det är säger hon bara:
-Men det är mitt labiratorium!
Och det klart att man ska få ha ett labiratiorium.
D och Dong-Mei ligger i varsin ände på en skala: Han ser till att sköta allt exemplariskt, utan att sticka ut, hon har ingen tanke på vad som är exemplariskt och hon sticker gärna ut. Nu återstår A. Hon befinner sig inte en PÅ skalan, tror jag. Hon har nån alternativ måttstock. Det blir fint att se vad som händer på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar