Tidigt en morgon vaknar Dong-Mei till bredvid mig. För hon sover ju alltid mellan min man och mig. Ett rufsigt huvud reser sig från en hög med kuddar och så ser jag hur trötta putpiller försöker fixera mitt ansikte. Sedan sätter hon ett bestämt pekfinger på min näsa, tar bort det igen, lägger sig ner och fortsätter sova.
Så absurt. Och så mysigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar