Jag blir så glad över Elsas alla små nya ord och hennes vilja att prata med oss om allt möjligt, att jag ibland glömmer att svara henne på det hon säger. Det är helt garanterat sämsta sättet att få ett barn att prata. De pratar väl för att de vill kommunicera något och om man bara skrattar och applåderar varje gång de säger något och inte svarar dem kommer de att tycka att kommunikationen är knäpp.
Men jag blir i alla fall glad när Elsa kommer och visar mig en mikroskada på tummen och säger Aj. Jag jublade först, innan jag kom på att man ska oja sig vid små skador. Sen ojade jag, blåste och tog på hudsalva och då blev det väldigt bra igen.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar