Prat

Barn är ju olika. Varken A. eller D. sprutade ur sig ord i den här hastigheten. Elsa har lärt sig på mandarin vad man har ord till, och nu har hon överfört det hela till svenska. Hon kan mamma och baba och syskonens namn. Och äpa, som är hjälpa, tanna som är vantarna, Elsa som är Elsa, alltså Disneys Elsa, en figur som förekommer lite väl mycket i vårt hushåll. Inte konstigt att hon kan det. Hon kan apa som är trappa, apa eller hoppa. Hon kan ma som är mat. Son som är telefon. Hon kan hejdå och hej och hallå. Och hurra och aj och dä. Baja som är balja, båda som är bada. Min. Och något enstaka ord som hon måsta ha hört på mandarin, men aldrig sagt, det tar hon med nu. Som zi för bi zi, näsa, och ett utmärkt fint ni hao med toner och allt, såklart, är det mandarin så är det. Hon sätter ihop det också. Aj dä, äpa mej, tanna. Dvs. aj, jag slog mig där, hjälp mig upp, jag ska hämta vantarna. Det är nästan så att jag vill att det ska gå lite långsammare, för om ett halvår kommer hon att prata som ett rinnande vatten och det här är så näpet.