Hur funkar himlen?

Idag arbetar jag, så då tar jag med mig D. till skolan på morgonen. Därför äter vi frukost tillsammans, bara han och jag.

Han ber om att få gos. Det får han såklart. Jag är inte nödbedd och har dessutom slagits av den fasansfulla insikten att om sådär 7 år, vilket ju bara är lika länge som vi har haft honom hittills, så är han kanske för stor för gos.

-Jag ska gosa med dig tills du är hundra år, säger jag. Sen rättar jag mig:
-Eller ja, då kanske det inte går, men tills du är femtio eller så.
-Du kan ju gosa med mig från himlen, föreslår D.
-Ja, när jag är i himlen kommer jag att tänka på dig hela tiden.
-Alltså, hur funkar det där?

D. har svaret innan jag hinner formulera ett:
-Det är ingen som vet. Man får vänta och se själv.

Precis. Men om himlen är nåt att ha alls, så finns det möjligheter att gosa med sina barn.