Nyår och en randig mamma

Snart är det kinesiskt nyår. Här ska firas. D. förmanade mig och sa, att om man har kinesiska barn måste man fira kinesiskt nyår. Det ska bli.

Eftersom vi nu har börjat resonera om nyåret pratade vi om den kinesiska månkalendern och de tolv årsdjuren. Det visade sig att jag är född i tigerns år. Någon förutsåg att jag skulle adoptera barn och gjorde mig till tigermamma, klokt nog. (Det finns fler tigermödrar in spe, en här till exempel.)

Det behövs ibland. Inte så ofta. Och ofta så försåtligt att rytandet uteblir.

Mer om det vid annat tillfälle.

Nu preppar vi alltså för nyåret. Ibland har jag tänkt att man kanske kunde resa till en europeisk stad som har ett chinatown och fira lite där. Det är närmre än att åka till Kina, eller Taiwan. Men nu blir det Sverige. Och jag tror att vi hoppar över månkakorna, de är ingen succé, i mitt tycke. Det är nåt med ister som jag är lite tveksam till.

Men lite tårta, kanske?

(Idag har Elsa och jag sjungit den här sången kanske femtio gånger:

Jag har en randig mamma med svans,
jag har en randig mamma med svans.
Hon har vassa klor,
hon är farlig och stor,
men mot mig är hon bara mjuk och go'.

Sån borde jag vara. Men som sagt, ibland kommer rytandet av sig, för jag blir så förvånad. Och än så länge är jag nog bara mjuk och go´mot Elsa, men det klart att det kommer att komma tillfällen när det blir lite mer rytande åt hennes håll också. Jag ska begrunda den här visan imorgon när vi drar den femtio gånger till.)