Böter

Om man har planerat sin dag så dåligt att man måste gå på toaletten medan Dong-Mei är vaken, så får man lite skylla sig själv, eller se det som att man betalar en bot. Ungefär femtio spänn kostar det att ha druckit en kopp kaffe för mycket.

Idag var det en flaska nagellack över parketten. Hur jag ska lösa det vet jag inte. Golvet är fläckvis glansigare, och kör jag lite aceton på det så får vi ett fläckvis matt golv istället, och det är väl inte bättre. Tur att jag oftast har ofärgat nagellack i alla fall.

Vid nästa toalettbesök besökte Dong-Mei den andra toaletten och hävde ut stora mängder vatten. Nu har jag torkat upp, tvättat golvet och bonat parketten. Måste nog gå över den ett par gånger till för att det inte ska se sådär lite flammigt ut vid tröskeln till toaletten.

I förrgår var det en nyöppnat paket müsli. Det kostade väl kanske knappt femtio kronor, så där kom vi billigt undan.

Sen har vi krita och läppstift på tapeterna, tvättmedel (det borde aldrig stått så att hon nådde det, men det var nerpackat) i all tvätt (fick dammsuga upp tvättmedlet och tvätta om tvätten som blivit matt och vit), bett eller pekfinger placerad i varje frukt på fruktfatet, barn med blöta fötter i kattlådan (mycket meckigt att få rent utan att orsaka stopp i avloppet), smitning till hissen utanför vår ytterdörr och petande på oljig hissdetalj. Och det här är bara ett urval.

Och om Dong-Mei skulle missa att sätta igång något, så har vi ju A. också. Igår lyckades hon tappa ett glas på ett annat när jag var på toaletten, för att hon skulle ta vatten själv. Det blev minus två glas och mycket glassplitter på diskbänken.