Lusse?

Idag gick Dong-Mei och jag förbi en thairestaurang som i sitt fönster hade en träskulptur i form av en kvinna som för ihop båda händerna.

Dong-Mei hälsade artigt på henne genom att också hon föra ihop sina händer och buga:

-Ni hao!

Det där sitter i ryggmärgen och det har hon inte lärt sig i Göteborg. Jag slutar inte fascineras över de erfarenheter som hon har gjort innan hon kom till oss. Både tonerna i ni hao och den artiga, men lite avmätta, bugningen sitter som en smäck.

Men Dong-Mei är inte bara kines, hon är svensk också. Så när hon hade hälsat på kinesiska förde hon ihop händerna igen och sa:

-Sankta ucia!

Hon är både och. Jag vill att det alltid ska vara så.