Vrede

Antingen är det för att hon är två år. Eller för att det var så varmt.  Eller för att hon är adopterad och olycklig.

Men vad det har gnällts idag. Om allt.

Dong-Mei ville inte äta frukost. Sen ville hon ha slingo. Flingor alltså. Sen slängde hon slingo i golvet.

Sen ville hon inte gå in från lekplatsen. Låg och skrek som en unge i en tecknad film och sparkade och hade sig i entrén till vårt hus.

Sen vrålade hon domma mamma. Vägrade sitta i vagnen.

Och när vi åkte buss skrek hon och vred sig som en mask under hela bussturen. Alla som åkte i den bussen måste ha blivit arga och tänkt att kan inte den där morsan få sin unge att vara tyst. Men det kunde inte den morsan, trots en del försök.

Framåt kvällen avslutade hon med att dra till min man, sin far, med en sopkvast över ryggen.

Kan det inte bli lite roligare i morgon, undrar jag. Säg att det inte är nån sorts tvåårsgrej, för då sitter det i länge.