Barn med problem

Idag skjutsade jag D. till ett kalas i ena änden av stan. Så åkte jag hem och plockade upp A. och skjutsade henne till ett kalas i andra änden av stan.

-Vill du att vi ska stanna på kalaset med dig, A., eller kan vi lämna dig? frågar vi A.

-Ni ska bara följa mig till dörren, sen ska ni gå!

-Okej, så vi ska inte stanna en stund då?

-Joo! Stanna hela tiden! Annars kan jag bli rädd.

Okej. Jag hade lite hoppats på att Dong-Mei skulle somna i baksätet så att  min man och jag kunde köpa varsin takeaway-kaffe och planera för ett par veckor framåt. Men istället blev det A. och jag och några andra oumbärliga föräldrar som hängde på kalas. Och fick kaffe och resterna av glasstårtan. Den var god.

A. tycker att det är svårt att umgås. Oftast går hon undan och leker lite själv. Eller kommer bort till mig och kollar om jag är kvar. Eller så blir hon för våldsam och knuffar ner sin kompis från stolen. Efteråt är hon mycket ångerköpt.

-Förlåt, Cissi! Förlåt för att jag knuffade dig, återkommer hon till en halvtimme senare.

-Det gör inget! säger Cissi. Som är snäll.

Varför kan inte A. umgås?