Uno

Vi har åkt skidor. Dong-Mei har åkt längdskidor. Det var inte så kul. Inte ens när hon fick hålla i pappas stav och bli dragen framåt spåret.

Vad som däremot var kul var after-skiaktiviteterna. Dong-Mei har visat sig vara en riktig fena på Uno. Hon föreslår visserligen konstant att det är hennes tur och on blir lite arg när hon måste lämna ifrån sig kort (och glad när hon får ta upp nya), men hon klarar av att lägga ett grönt på ett grönt och ett rött på ett rött. Och presenterar varje färg med sina fina rullande r.

Men nu börjar vardagen. Dong-Mei börjar förskolan på riktigt och därför är det slut med att sitta och sjunga i två timmar och bara lukta på sovande barn. Jag saknar det redan så att jag nästan inte kan andas, jag, som faktiskt gillar att arbeta och inte ser mig som nån vidare hemmaförälder. Men det är jag helt klart beredd att ompröva.

Jag är världen minst motiverade arbetstagare. Säg inte det till nån på mitt jobb.