VI har en del föräldraledighet kvar att ta ut för Dong-Mei. När jag började arbeta igen i förra veckan tänkte jag på hur onödigt det kändes. Kunde jag inte vara hemma med Dongsan ett tag till?
Men det är mitt behov, det. Inte hennes.
När jag hämtade Dong-Mei och A. i torsdags vad Dong-Mei överlycklig. Hon hade haft så kul. Så många barn! Och nu trolldeg! Hon strålade. Och ville inte alls gå hem. Hon hade till och med sovit middag och var helt enkelt mycket mycket nöjd med det nya upplägget.
Jaha.
Då är det väl tre barn i barnomsorg och en mamma som saknar dem på dagarna.
Fast det hinner jag inte, mitt jobb är redan som en vindtunnel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar