Nu har vi haft kalas för A. som har fyllt fem. Barnkalas med femton barn.
Och nu är det över för i år.
Men: snart fyller D. åtta.
Det här är de svåraste dagarna i mitt föräldraskap.
Så ni fattar, va, att det inte har hänt så mycket hemskt ändå, trots adoptioner, kontinuitetsbrott, skilsmässor och anknytningsoro.
Barnkalas är värst. Finns det någon som faktiskt gillar det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar