Smart

Det här är ett inlägg i genren "mitt barn är väldigt smart". Den som tycker att sånt är tjatigt rekommenderas att hoppa över det här.

Jag gick och muttrade att jag hade tappat bort min bok. Var hade jag lagt den nu då?

Dong-Mei reste sig ur soffan och sade sitt gommm. Jag följde efter henne, och där, i sovrummet, låg boken, och det visste hon. Hur visste hon det? Och hur kunde hon fatta att det var den jag letade efter? Hur mycket koll har den här lilla människan som har varit här i inte ens ett år?

Det är läskigt. Men tänk att jag får vara med och se vad hon gör. Det har jag inte förtjänat.