När jag kommer in i sovrummet efter en sån här natt tänker jag två saker samtidigt:
-De här väggarna orkar jag inte se på mer!
och
-Härinne vill jag ligga och sova ett par timmar, NU!
Jag såg alldeles för mycket av taket och tapeten i halvmörker i natt. Först somnade inte Dong-Mei, utan jag stirrade i väggen en timme i går kväll. Sen vaknade D. Sen gick D. upp och kissade. Sen hostade Dong-Mei, en hemsk kruppig hosta som jag var tvungen att kolla, och sen drömde hon en mardröm. Sen var det trevligare, för då drömde hon en glad dröm och skrattade högt, men jag vakande ju av det också, naturligtvis. Sen lade sig D. bredvid mig. Sen hade han växtvärk. Sen började han blöda näsblod. Det var själva dödsstöten mot min nattsömn. Den som har gått upp, tänt, rotat fram ett pappersrulle och en påse att slänga tussar i, den har vaknat lite för mycket.
När det slutligen var dags att gå upp hade jag liksom stirrat ut i mörkret många timmar och var sugen på omväxling. Eller sömn, men det är ju inte alternativ, barn ska till skolan, upp och fram med filmjölken.
Så jag gjorde det alla människor på hela jorden gör. De som har råd. Jag drack starkt kaffe.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar