Hela handen

Jag har nån flummig pedagogisk idé om att man inte ska tvinga barn att lära sig saker, för då lär de sig inte. De ska lära av lust! Jajemän.

Det gjorde D. när han var liten, men nu - icke så.

Han väljer alltid minsta motståndets väg, som i sommar har inneburit att sitta kvar när Sommarlov på teve är slut och se den ena serien efter den andra. Han har tråkigt, och det syns på hela hans knyckliga, spattiga lilla kropp. Jag tycker Barnkanalen är ganska bra, men det finns ju gränser.

Häromkvällen tvärtröttnade jag, kanske inte så mycket på Barnkanalen och de animerade serierna som är skitkonstigt översatta från engelska och där alla gubbar skriker gällt, oavsett vad de säger.
Men mest tröttande jag nog på denna D:s ovilja att sätta igång saker. När han väl är igång så tycker han att många saker är väldigt roliga: cykla, spela instrument, spela spel, bygga kojor, leka fantasilekar, lego.

Så jag tvingar honom numer att spela instrument i 15 minuter och därefter läsa, vad han vill, i minst 20.

Precis så som jag tror att man inte ska göra. Fast det konstiga är att han är väldigt nöjd efter varje påtvingat musikpass.

-Jag har spelat alla låtar jag kan!

Jaha. Lite hederligt auktoritativt föräldraskap är bra för barns utveckling, tydligen. Och de blir mindre uttråkade.