Jag ber barnen städa sitt rum. Det mest uppenbara. Pappersremsorna på golvet, pärlorna på bordet.
Sen ska de ta på sig ytterkläder och skor. De står i hallen och är knöliga, irriterade, muckar med varandra och klagar, medan jag försöker packa ner det allra viktigaste. Pengar. Blöjor. Nycklar.
De har tråååkigt. Det är feeel.
Men ser man på, när jag går in i deras rum för att sno åt mig något, så är det fortfarande pappersremsor och pärlor överallt. D:s pyjamas slängd i badrummet, inte lagd i säng. En uppgift som jag tror att en snart åttaåring klarar utmärkt.
Varför klåda i hallen när det finns uppgifter att sköta?
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar