Utanför

Inget av barnen använder "som" i "det känns som att". Istället säger de "det känns att". Det känns att jag har badat, fast det inte har det, de är blöta av regnet.

Häromdagen sade A., älskade lilla A., som är mittemellan och dessutom har känslorna all over the place.

-Det känns att jag är utanför!

Efter det har jag förvandlats ditt en förintelsemaskin. Alla tendenser till att A. är utanför har jag slagit ner på som en hök.

I morse kändes det som att A. var utanför igen, när D. och Dong-Mei satt och mysade och lekte att "platerna" kom med sina platskepp. Jag sade till D. att här gällde det att bjuda in. Det gjorde han inte först, men sen sade han kom A.!

Och då apade Dong-Mei efter, gommm, gommm, me!

Det blev så bra, så jag kommer att vara en nöjd och glad mamma hela dagen.

(En halvtimme senare snodde A. Dong-Meis täcke  - japp, en snart femåring snodde från tvååringen. Så jag kan ju förstå att att A. känner att hon är utanför ibland, för det bör hon väl vara om hon är en sån kompis. Men det är nog bättre at försöka jobba med inkludering av alla, även små A:n.)