Fler

Nu kan vi inte adoptera fler barn. Min man är för gammal, snart är jag också för gammal.

Och hur många barn måste man ha? tänker människor. De har fått tre, de som inte kunde få några (jo, det kunde vi, tre), de borde vara tacksamma.

Det är vi. Hela tiden.

Men ändå har jag en liten dröm som går ut på att något av barnen får ett sykon i Taiwan och då händer det att familjen blir uppringd och får frågan om man kan tänka sig att adoptera syskonet också. Jag vill ju inte att det ska bli så. Vi har träffat alla mammorna och vi önskar dem verkligen det bästa, och jag tror inte att någon av dem vill göra om det där med adoption. I bästa fall har de ett helt annat liv nu än de hade när deras barn också blev våra barn, och då kan deras barn stanna hos dem.  Jag tror att de alla ville bli mammor en dag, mammor som har barnen hos sig.

Men om det på något magiskt sätt kunde bli så att det kom ett samtal hit om ett syskon utan att någon annan måste lida för det, och i drömmar kan det bli så, så skulle vi säga ja, absolut, välkommen nya lilla syskon.

Jag fattar inte hur folk kan känna att de är "färdiga" med att få barn. Jag har börjat fråga runt lite försiktigt, det är ju inget ämne som man bara kan bullra på med, och de flesta säger att det visste att de ville ha två, och så fick de två och så var det bra, det var som det skulle.

En del säger att de inte visste riktigt men kände efter och så kändes det lagom med två eller tre eller fyra. Vissa säger att de hade svårt att få barn och de är överlyckliga för att det blev ett. Någon försökte få så många det bara kunde bli och då blev det fem. När det inte blev fel kändes det okej, så här blev det.

Men så finns det någon som säger att den där längtan efter barn, den går aldrig över. Men omständigheter av olika slag gör att det inte blir fler än det blir, ålder, sjukdom, inga pengar, flytt, trötthet, skilsmässa vad det nu kan vara, gör att det till slut inte blir fler. Men man slutar inte längta. Hon som sade det var barnmorska och jag vet att hon tycker mycket om barn. Och säkert har hon pratat med många kvinnor om saken tidigare i sitt arbete.

Så jag får fortsätta längta efter en till. Och jag längtar inte som många andra, tror jag, efter en bebis nödvändigtvis. Om man adopterar kan det bli en liten mjuk som inte har lärt sig gå. Det kan bli en som stapplar och säger några ord. Det kan bli en som redan kan räkna och skriva och gå på styltor.

Vilket som skulle gå bra för mig. Vilken sort som helst.