Konstiga saker jag hört. Nu igen.

Håhåjaja.

Är det någon som orkar höra mer om vad jag får höra när jag är ute med kidsen?

En favorit från helgen:

Vilka fina barn du har. Åh, så fina. Har du tre? Jaha. Varifrån är de? Är de syskon? Ojojoj, så fint. De är syskon. Eller inte syskon, beroende på hur jag har svarat.

Och personen hade en dotter (here we go), som inte kunde få barn. Nu vet ju inte personen om jag inte kunde få barn. Hon flikar in det, jag vet ju inte om du inte kan få barn. Runt mig jagar mina tre barn varandra, Dong-Mei håller på att ramma alla i rummet med en dockvagn. Det känns som om jag kunde få barn, i alla fall har jag tre med mig denna dag, och jädrar vad det har varit svårt att muta dem genom tal och sång och kaffedrickning och få dem att inte käka upp alla pepparkakor. Men i alla fall kunde inte personens dotter få barn, men efter lång och svår tid blev dottern gravid med tvillingar.

Jag har inga tvillingar. Vari lägger beröringspunkten, varför berättar hon detta för mig?

Det här känns ändå bekant. Jag tar del av så många märkliga livshistorier på temat att inte kunna få barn. Men sen kom det. En ny twist, som jag inte har hört, faktiskt.

För det kanske inte var så jobbigt för mig med mina tre ändå, inte så jobbigt som det var för dottern, eftersom jag inte behövde gå igenom tre förlossningar. Nej, jag kunde kanske känna mig stark i det.

Whatthefuck.

Ärligt: jag tror tre förlossningar är lättare än tre adoptioner, men vad vet jag, jag har ju inga barn. Jovisstjo, förutom de där tre som är så fina och jagar varandra med dockvagn. Det var ju just det att jag hade tre fina barn som var själva upprinnelsen till min kommunikation kring tvillinggraviditet.

Jag har barn. Jag är säker på det. För det är så mycket tvätt här. Så många blanketter till fritids och dagis och skola. Så många inköp av specifik art (lusselinne måste gå till golvet). Så många ben som sprattlar i min säng nattetid.