Nej, men det här med att Dong-Mei inte ska uppfostras har gått för långt. Bara kärlek verkar inte vara grejen.
På julaftons kväll satt Dong-Mei och lassade in risgrynsgröt. Det är nog hennes älsklingsrätt och hon hade inte ätit så mycket julbord, det var för mycket folk för att koncentrera sig på att äta. Efter tre portioner gröt rapade Dong-Mei ljudligt och försökte sedan få alla att skratta åt det.
Vi skrattade inte, så gott vi kunde. Dong-Mei fattade att det skulle krävas mer för att tjusa hennes publik. Alltså satte hon båda handflatorna mot kinderna och lade huvudet på sned som Shirley Temple (var det hon som spelade Dorothy i Trollkarlen från Oz - det är henne jag menar i alla fall, amerikansk flicka med lockar) och sade:
-Jag är söt!
Då skrattade alla i alla fall.
Men var har hon lärt sig det här? Ingen hemma säger till henne att hon är söt. Go och fin säger vi, men inte söt. Absolut ingen gör Shirley Temple-gester. Jag är ingen söt mamma, ingen hemma uppmuntrar just söthet, i synnerhet inte hos flickor.
Så var?
Förresten måste hon uppfostras, men jag vet inte hur man gör när man bara är så glad att hon finns.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar