Varje dag

Så många skriver om att de saknar barn eller önskar att de hade barn just när det är jul.

Jul utan barn, när man vill ha barn, är inte så kul. Men det konstiga är att sedan vi fick barn är jag inte alls speciellt glad åt jularna, eller midsomrarna. (Möjligen påskarna faktiskt, de är kul med barn, men jag har alltid gillat påsk.)

Det konstiga är att det jag är glad för är alla de vanliga dagarna. En torsdag när man går upp och inte hittar de enda strumpbyxorna som funkar till kjolen som man strök kvällen innan, när man äter fil stående och försöker laga dragkedjan i en jacka samtidigt, när det är kolsvart ute.

De dagarna är det extra fantastiskt att det sitter någon vid frukostbordet och gör något som man aldrig kunnat tänka sig att man gör vid frukostbord. Det kan vara att lirka fast en bricka i stolen, hälla ut flingor i ljuset eller bara sjunga sommarsånger högt och klart.

Alla de där dagarna är fantastiskt mycket bättre med barn. Inte för att jag inte tjatar, skäller, ber dem skärpa sig, snabba sig, lyssna. För det gör jag.

Men ändå. De finns där, varenda eviga torsdag året runt.

Det är värt vadsomhelst.