Mercedes och cashmere

På väg från dagis ska jag och Dong-Mei gå över ett övergångsställe. En stor, svart och bred Mercedes stannar för att släppa över oss. Jag har en mängd fördomar som grundar sig på vilken bil folk kör. Folk som kör en skruttig Saab kombi är uppenbarligen som vi. Folk som kör BMW kör för fort. Om de inte kör en BMW-suv, för då kör de lugnare, men oartigt. Mercedesfolk kör artigt, men är nog ofta lite viktiga. Ja, ni förstår, det är förfärligt. Och dessa fördomar ska komma på skam.

Dong-Mei ska inte hålla mig i handen när vi går över övergångsstället. Hon vägrar och spjärnar emot och tre gånger på två meter måste vi stanna och krångla, innan jag lyckas lirka henne vidare mot refugen.

Mercedesen väntar. Dong-Mei vänder sig mot den och vinkar ett par gånger under passagen över gatan och jag tänker att det hjälper nog inte, den här Mersan vill fram, inte stå här och kolla på en mamma som delvis lurar, delvis trycker en overall över gatan.

Till slut får Mercedesen köra förbi. På andra sidan övergångsstället stannar bilen, någon vevar ner rutan och visar sig vara en perfekt mercedesdam; blonda lockar, felfri makeup och en beige cashmeretröja sticker ut ur bilfönstret.

Ojdå, tänker jag. Det tog nog för lång tid det här gåövergatandet. Men jag får inte skäll.

-Det var en go'ing du har där. Det var det gulligaste jag har sett idag.

Kort paus.

-Det gulligaste jag har sett på väldigt länge faktiskt.

Sen kör hon.

Och jag ska revidera alla mina fördomar.