A. har blivit långbent. I somras stack det plötsligt ut långa smala bruna fina ben under den allt kortare kjolen. Det visade sig vid hälsokontroll att hon följer sin längdkurva, men att vikten har dippat. Inte konstigt; så mycket långa ben måste kosta lite hull att framställa.
Samtidigt har hon blivit petigare med maten. A. åt alltid allt förr. D.v.s. all mat. Inte kakor och efterrätter, det har hon aldrig gillat.
När A. var knappt tre år gammal sov hon middag på midsommarafton precis när vi andra åt midsommarlunch. Min man gjorde i ordning en tallrik åt henne och ställde undan. Han tänkte inte alls som jag hade gjort, att man ska ta lite barnvänlig mat, utan han tog lax och sill och köttbullar och gräddfil och gräslök och potatis och rubbet. Det gjorde han rätt i, varför ska man bestämma vad barn inte gillar. Skar upp i treårsbitar, satte i kylen och när A. vaknade fick hon sin tallrik. Hon började i ena änden och åt sig igenom den. När hon kom till sillen hajade hon till.
-Vad är det? sade hon med sillbiten i munnen.
-Sill, sa min man.
-Jaha, sa A. och fortsatte tugga.
Inget knussel där.
Men nu är det många saker som man inte kan äta. Skolläkaren säger att det är vanligt i den åldern.
Men om hon nu ska få lite mer hull att fortsätta växa på så är det enklare om hon äter. Det går inte att boosta henne med chokladpudding, menar jag, så då måste hon ju äta - ja, mat. Jag har infört smoothie på morgonen. Dricka kalorier verkar funka ganska bra. Jag smugglar i bär hon inte gillar (blåbär är äckligt, visste ni det?) och en näve havregryn, så hon har lite kolhydrat att tänka med under förmiddagen. Maken provade rågmjöl, men det blev faktiskt konstigt.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar