Hon heter inte Elsa

Innan jag åkte sade jag att jag kanske kunde blogga från Asien. När jag satte mig ner här och skulle starta bloggen frågade jag fyraåriga A. vad hon tyckte att den skulle heta. Hon såg Frost, på engelska, tre gånger i rad på planet hit och förslog omedelbart att Elsa vore ett passande namn, innan hon frågade  "Vad är blogg för nåt?".

Elsa blir bra. Förkortningen kom före "En liten stund i Asien". Jag var ju tvungen att rättfärdiga A:s akronym.

Så här långt har vi kommit: vi ska adoptera lillasyster, som vi väl kan kalla Elsa. Elsa bor här, och om några dagar bor hon tillsammans med oss. Vi har en liten lägenhet i Taipei, vi har jetlag. Vi har snart tre barn, förutom Elsa och A. även D., sju år.

A. älskar redan Elsa frenetiskt, men oroar sig något för att Elsa kan komma att ta hennes saker. D. älskar Elsa mer stillsamt, och oroar sig, eller orolar sig, som han skulle sagt, över att han inte känner henne. Jag orolar mig för problem med papper, för det orättvisa i att Elsa föddes till en lite rörig värld för det orättvisa i att stora delar av världen är rörig, medan min värld inte är det, och att jag trots detta orolar mig.

Men snart kommer Elsa.