Den kinesiska, alltså den fastlandskinesiska, konstskatten finns bevarad i Taiwan, i ett museum med ett mycket imponerande yttre. Det är möjligt att även insidan är värd ett besök, men det bör nog helst ske när inte hela Kina är där. Varje rum inuti museet var till bristningsgränsen fyllt av besökare från andra sidan Kinesiska sjön. Det gjorde att vi hela tiden hamnade i nån sorts matarkorridor i cement, som inte var så väldigt sevärd.
Vi gav upp. Utsidan fick liksom bli målet.
Och eftersom vi envisas med att resa kommunalt, först med brun tunnelbanelinje, sen med grön och sen med röd, varefter vi bytte till lokalbuss (Här fick vi hjälp av en av alla dessa änglar som uppenbarar sig om man ser nerregnad ut, har en guidebok i högsta hugg och tre ungar som sliter åt olika håll; ofta uppmärksammas man av någon vänlig själ i New York, eller London eller Taipei i det läget. Den här följde oss till busshållplatsen, föreslog att vi skulle äta lunch nere i stan och inte uppe vid museet - vi åt en sorts bröd med sesam och vårlök, det var gott, och jag lever än, trots att jag gjorde avsteg från min ingen-mat-från-hål-i-väggen-regel - och sen kom vi alla på bussen och av och fram) så var ju det hela ändå redan en dagsutflykt.
Vi tog taxi hem.
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar