Ibland frågar folk mig om barnen är adopterade.
Ibland tänker jag:
-Vad ser det ut som, vad tror du själv?
Men ibland glömmer jag hur jag ser ut och hur de ser ut och tänker:
-Va?! Hur visste de det?
När barn frågar är det alltid okej. En liten unge i D.:s skola frågade om D. var apterad. Då är det inte läge att börja gapflabba och peka ut en tänkt stubin. Tyvärr.
D. måste ha missat något helt, för han frågade:
-Är jag det?
Nix, inte är du apterad, bli aldrig det, mitt barn. Men adopterad är du, och det är väl utmärkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar