Om mig

Mitt foto
Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.

torsdag 3 december 2015

Rekord

Mina resurser på mandarin är ändliga. De räcker faktiskt knappt till en start. Alltså måste jag prata svenska med Elsa och gör såklart det nästan hela tiden.

Det som är så otroligt märkligt är att hon fattar vad jag säger. En del kan hon såklart förstå av själva kontexten, men ändå. Idag när hon satt och mumsade på något som jag inte hade givit henne så sa jag:

-Vad har du i munnen?!

Jag räknade inte med att hon skulle förstå, jag var redan på väg fram för att pilla in ett finger (i den, jag lovar, sötaste mun ett barn har haft) och känna efter. Men då: Elsa gapar stort. Hon hade tagit lite kattmat. Hon kommer aldrig att gapa igen, för jag snodde omedelbart kattmaten ur hennes mun.

Hur kan hon fatta det? Och när A. beklagade att hon inte kan få sin älskade Mussepigg-handuk, för den är i tvätten, så kom Elsa dragande med just den handduken ur tvättkorgen för färgat, sextio. Hur, hur? "Min Mussepigg-handduk", går det att fatta på svenska efter knappt två månader med språket och tre veckor med Mussepigg-handduken, som inte var med i Taiwan?

Kan det vara så att mitt barn inte bara är det vackraste barnet, utan det smartaste också? I så fall har det hänt mig för tredje gången. Tre gånger har jag fått jordens underbaraste unge.

Som nu sover, febrig, hostig och snorig.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar