Fått, fött

Då var det dags igen, dags för att människor ska trösta mig för att jag har fått och inte fött ett barn.

Nu var det en sjuksköterska som tog prover på Elsa. Hon hade erfarenhet av "helt egna" barn, samt av familjehemsplacerade barn och bonusbarn. Och hon ville säga mig att det är ingen skillnad. Jojo, visst det var ju något med att vara gravid. Men alla barn är bara barn.

Verkar jag som en som behöver uppmuntras i den frågan? Tydligen är det lite oklart, så jag säger det i versaler:

JAG ÄSLKAR MINA UNGAR FÖR ATT DE ÄR PRECIS DET DE ÄR. DE ÄR INTE SAMMA SAK SOM NÅGOT ANNAT. DE ÄR INTE I STÄLLET FÖR NÅGOT ANNAT. DE ÄR DET DE ÄR OCH JAG ÄLSKAR DEM.

För att förtydliga ytterligare:

JAG HADE INTE HELLRE FÖTT DEM. DÅ HADE DE INTE BLIVIT DET DE ÄR OCH JAG ÄLSKAR DET DE ÄR.

Så. Hoppas att alla eventuella oklarheter är undanröjda nu.

Och nu ska jag väcka Elsa för nu ska vi hämta syskon på förskolan och skolan. Hon kommer att bli skitarg över att bli väckt, jag kommer att bli stressad över att klockan går och trycka ner motsträvig unge i overall.

Så som man gör med barn. Egna barn. Andras barn. DE BARN JAG ÄLSKAR.