D., vår sjuåring, och jag läst godnattsaga. En fantastisk godnattsaga som ständigt aktualiserar livets stora frågor. Den här gången handlade det om döden och om var man fanns innan man fanns.
D. konstaterade att han fanns i sin Taiwanmammas mage innan han fanns här. För alla har ju varit i en mage, sade han, även om de är adopterade.
Då undrade jag om det var något han hade förklarat för nån annan, till exempel sina kompisar i skolan. Nej, inte precis det, men han hade svarat på frågan om han var adopterad.
-Vad sade du då då? undrade jag.
-Att jag var det förstås. Vad skulle jag annars säga?
Jag älskar hans självklara världsbild. Hans syster är hans syster, vem skulle det annars vara, han är adopterad, hur skulle det annars vara.
Och jag, som inte tycker att adoption är helt problemfritt, och som känner skuld för allt, jag håller ändå med. Hur skulle det annars vara, egentligen?
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar