Från ett annat rum hör jag att Elsa gråter otröstligt. Förkrossad kommer hon emot mig.
-Ojojoj, tänker jag. Nu gäller det att räcka till, ta hand om, trösta, vad kan ha hänt henne?
När hon kommer fram förklarar hon problemet genom att lyfta ett ben i taget och skaka på respektive fot. Pyjamasen är för lång och hon trampar på muddarna. Jag viker upp benen. Då blir allt bra.
Antingen fokuserar hon fel, eller så är hon inte så traumatiserad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar