Lämna

Jag har tittat igenom våra bilder från Taiwan. Vi reste två gånger. Först en vecka, bara jag och min man, för att vara med på domstolsförhandlingarna om Elsa. Det var inte så mycket till förhandling. Vi fick inför domaren säga att vi verkligen ville ha Elsa och att vi förstod vad vi gjorde.

I samband med det var vi i Taipei en vecka. Då fick vi träffa Elsa varje dag. Vi har massor av bilder från den veckan. Vi blåser såpbubblor med Elsa i en park. Vi sitter på café med Elsa. Elsa sitter i hotellsängen och öppnar presenter. Vi tar promenad med Elsa i Babybjörn.

Nu, när Elsa är här, är de bilderna hjärtslitande att se. Elsa är rädd, det ser man, om man jämför med hur Elsa är nu. Inte konstigt, plötsligt skulle hon vara med två främlingar hela dagarna. Vi lämnade in henne till barnhemmet på kvällarna, och det var hon tacksam för.

Jag får också magknip av att tänka på hur det kändes sista dagen, de sista timmarna, när vi visste att vi skulle åka ifrån henne och åka hem på obestämd tid. Det är det värsta jag har gjort.

Det ska jag aldrig göra igen. Inte mot Elsa, inte mot D. och inte mot A.