Nu har hon feber igen, lilla vännen. Det innebär, förutom att hon är varm, att hon tar små pauser. Lägger huvudet på vår mage, eller tar en kudde och lägger sig på golvet i två minuter. Sen är allt som förr, hon kör på.
Hon sitter också i mitt knä och lutar huvudet mot mitt bröst och krånglar inte som en mask för att komma ner och greja. Lite oroande. Men mysigt.
Ska de vara sjuka så här ofta? Det verkar jobbigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar