Finns det något som gör att barn inte kan städa?
Idag fick jag nog och gick in och röjde i barnens rum: jag tog ner dammsamlande prydnader i papper som är upphängda på vimpelsnöret, jag slängde kartonger som skulle användas för diverse pysseländamål, men i vilka barnen gömt hinkar med vatten som de, av skäl som lätt inses, inte får ha i rummet.
Jag slängde en kubikmeter av något som inte ens går att återvinna: en kökkenmödding av limtuber, garn, glasspinnar med färg på, kinderäggampuller, bomull urpillat ur tamponger (?!?!), äppelskrottar, sönderklippta delar av pysselböcker, pärlor, brutna pennor och något sorts lurv.
Jag har aldrig sett något så jäkligt. Jag vill bara slänga allt, sanera med skurpulver från trettiotalet, innan man var så noga med att saker inte skulle innehåll ddt, och så flytta härifrån, så att minnet av röran och platsen för brottet utplånas.
Hur lär man dem?
Om mig
- Elsas gäng
- Vi adopterar Elsa. Vi är i Taiwan och väntar på att papper ska bli klara, medan vi lär känna Elsa. Och hon oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar