Jag var ensam idag med kidsen men förmådde av någon anledning inte skynda mig. Ganska mycket av sysslor som kunde ha gjorts under helgen hade jag också, oklart varför, skjutit upp till denna måndagsmorgon. Dong-Mei behövde duscha och tvätta håret och klippa naglarna till exempel. Så det gjorde vi.
Barnen var änglar, det var verkligen inte dras fel att det bara gick så långsamt.
När vi äntligen hade kommit utanför dörren och börjat går nerför de sex trapporna mot marken och bilen försökte jag få Dong-Mei att göra det lite snabbare.
-Vi måste skynda oss, Dong-Mei.
-Det brrrråttom?
-Ja, det är bråttom.
-Krrrockan (varför säga l när det är så snyggt med r?) halv tie?
-Nej, klockan är tjugo i åtta.
-Jag åker byss! säger Dong-Mei och sätter sig på ett trappsteg och leker at hon är passagerare.
Det fina är att det inte går att vara stressad och arg när nån är så söt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar